Ikväll ska jag åka till Berlin. Det känns väldigt spännande! Vi åker med skolan, klassen kan jag nog inte riktigt påstå att jag åker med då vi bara är fyra pers från min klass, men vi blir ändå ett gäng från Allmänna linjerna.
Berlin känns som en spännande stad och jag har velat åka dit nu i några år! Så äntligen! Trodde ju att jag skulle åka dit och träffa kompisar från USA, men det får bli en annan gång, kanske i sommar? Jag funderar nämligen på att göra en eurotrip i slutet av sommaren, efter jobbet och innan skolorna börjar, om jag nu kommer in och vill fortsätta plugga i höst. Det hade varit så sjukt roligt! Besöka en massa Europeiska länder och städer, träffa gamla kompisar och bara dra runder dit man känner för!
Men i alla fall, Berlin är det just nu som gäller och jag är verkligen pepp på att komma bort lite! Gah! Är så sjukt trött på Svalöv, på Hammenhög och på SKåne! Trött på Sverige helt enkelt! Är det konstigt om jag fortfarande lider av Post - USA syndrom?


Fottar ett par turister i Paris, Sofia fottar mig.

Förra helgen bakade jag och Sofia Macarones. Min pappa fyllde år igår och hans fru förra helgen, så de skulle ha ett gemensamt födelsedags firande. Så jag och Sofia gjorde Jordgubbs macarones! De blev super goda! Men ach så söta! Mina farbröder och alla andra blev förälskade i dem och nästan alla åts upp. Man skulle ha i färska jordgubbat och eftersom de spanska jordgubbarna är sommarmogna så smakade dom sjukt mycket jordgubbe! Smileyface på det.

Sitter och läser igenom min blogg! Haha! Gud vad kul det är att läsa från början, då jag som 19 åring skulle gå och jobba en hel sommar och vänta på att få åka till USA! Jag kommer ihåg allting och är jätteglad att jag verkligen har skrivit så många blogginlägg! Shit vad mycket jag har gjort! Såg filmen då jag gjorde någon asläskig "Åka högt-som-tusan långt upp i luften i en sele och släppas rakt ner i marken!!! Fina skrik där, när man såg marken komma farandes mot ansiktet och visste att allt som höll en kvar var en liten fin sele! Men jag överlevde och fortsatte mina äventyr med att åka 1000 mil hit och dit för att utforska gruvor, shoppa, hälsa på kompisar i andra stater, se städer jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, festa, bo på hostels, tjejer som kissar på sigi hostelsängar, våldgästa någon stackars kille vi hittade på en gata i Miami bara för att kissa, få 2 superstora dyra vodkaflaskor av någon random människa på en annan gata, åka bakis från Philly i en bil som körs av någon som tror att han är med i "Fast and the Furious", alla möjliga metoder vi kom på för att slippa X som man fick på sina händer på klubbarna, photoshopa en kopia av passet för att komma in som 22 åring när man bara var 19, klättra ut på en klippa i Grand Canyon, 2 km över marken, åka nattbuss till Boston, slå sönder vinflaskor på hostelrum i NYC, vinna 400 dollar i Las Vegas, ... Och för att inte tala om all mat jag åt! Herre gud vad man åt! Och dansade och reste. Ja, jag saknar livet i USA varje dag, samtidigt som jag vet att om jag åker tillbaka kommer det inte vara samma sak. Jag kommer aldrig mer att bo där, jag kommer inte att ha mina vänner där och för mig är det mitt USA.
Men inga ledsna miner här inte! Jag hade två superbra år och varje dag poppar ännu ett roligt minne upp och jag skrattar lite. Som tanken på hur mitt rum såg ut när Anna och Yasmin bodde hos mig! Haha! Stackars städerskan fick väl ett slaganfall och smälde igen dörren fort som fan?

Nej, nya äventyr väntar väl lite överallt!

Idag har jag börjat med min App, en del av arbetsproverna till Beckmans. Eftersom denna ska skickas iväg som en bedömning för att komma in på en skolan och jag inte vill ha copycats, så får ni vänta med vad min ideé är... inte för att jag tror att någon annan som söker till Beckmans läser min blogg, men jag väntar tills alla grejerna är klara.

För övrigt har jag fått svar på Antagning.se, som säger att jag har behörighet till alla mina andra sökningar där. Tydligen har jag olika meritpoäng på de olika skolorna, någon som vet varför?

Känner att jag borde avsluta uppdateringen om mina sista veckor i USA. Här är iaf jag, med tre Brittiska tjejer från Cali-touren jag gjorde, och ska flyga helicopter över en av världens mesta kända Canyons.

Ute på ängen ställer jag mig och börjar snurrar runt, runt runt. Jag stirrrar först ner i marken, sedan böjer jag huvudet bakåt och låter det sväva fritt i snurrandet. Blått och vitt vimmlar runder framför mina ögon och jag snurrar och snurrar. Jag vill inte stanna, vill inte sluta, vill fortsätta sväva. Snurrar och snurrar. 
  Jag trampar ner min högra fot och stannar tvärt. Där står jag, mitt på ängen och världen fortsätter att snurra. Den går runt och runt och vilken väg jag än väljer att ta, tar jag den med stapplande steg. Vilken väg jag än tar, kommer jag tillslut att lägga mig ner och se himlen snurra vidare.  

Skrev detta i förrgår men klickade väl på fel knapp och sparade bara inlägget ;)

Just nu sitter jag och pluggar med in granne och kompis Amanda. Novellskrivande och ämnet är fruktan, eller rädsla. En short story på engelska är det rättare sagt som ska bli gjort.
Just nu har jag kört fast men det lossnar nog snart. För övrigt vet jag inte vad jag ska göra, så är lika bra att fortsätta att skriva. Ansökning.se stängdes igår vid midnatt och nu är det bara till att hålla tummarna! Jag sliter vidare med mina arbetsprover till Stockholm, tvivlar på om jag ska tvivla på att komam in eller inte. Vad är chansen liksom? Dessutom ligger den där oföränderliga klumpen kvar som inte vill ge med sig. Den där klumpen som hela tiden vill överallt och hit och dit utan att riktigt kunna bestämma sig, ni vet, väljer jag rätt? Vad skulle jag göra annars? Kommer jag lyckas inom detta osv. Nej, nu kör vi på detta! I värsta fall får jag väl hoppa av! Norrköping och Stockholm är det rättare sagt som gäller för mig. Tog bort Växjö, orkade inte göra arbertsprover dit, och Malmö har jag förstås kvar, även om jag inte skickar in några. Var tydligen inte suuuuper viktigt!
Nej, tillbaka till novellen!
Höres