Sitter och läser igenom min blogg! Haha! Gud vad kul det är att läsa från början, då jag som 19 åring skulle gå och jobba en hel sommar och vänta på att få åka till USA! Jag kommer ihåg allting och är jätteglad att jag verkligen har skrivit så många blogginlägg! Shit vad mycket jag har gjort! Såg filmen då jag gjorde någon asläskig "Åka högt-som-tusan långt upp i luften i en sele och släppas rakt ner i marken!!! Fina skrik där, när man såg marken komma farandes mot ansiktet och visste att allt som höll en kvar var en liten fin sele! Men jag överlevde och fortsatte mina äventyr med att åka 1000 mil hit och dit för att utforska gruvor, shoppa, hälsa på kompisar i andra stater, se städer jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, festa, bo på hostels, tjejer som kissar på sigi hostelsängar, våldgästa någon stackars kille vi hittade på en gata i Miami bara för att kissa, få 2 superstora dyra vodkaflaskor av någon random människa på en annan gata, åka bakis från Philly i en bil som körs av någon som tror att han är med i "Fast and the Furious", alla möjliga metoder vi kom på för att slippa X som man fick på sina händer på klubbarna, photoshopa en kopia av passet för att komma in som 22 åring när man bara var 19, klättra ut på en klippa i Grand Canyon, 2 km över marken, åka nattbuss till Boston, slå sönder vinflaskor på hostelrum i NYC, vinna 400 dollar i Las Vegas, ... Och för att inte tala om all mat jag åt! Herre gud vad man åt! Och dansade och reste. Ja, jag saknar livet i USA varje dag, samtidigt som jag vet att om jag åker tillbaka kommer det inte vara samma sak. Jag kommer aldrig mer att bo där, jag kommer inte att ha mina vänner där och för mig är det mitt USA.
Men inga ledsna miner här inte! Jag hade två superbra år och varje dag poppar ännu ett roligt minne upp och jag skrattar lite. Som tanken på hur mitt rum såg ut när Anna och Yasmin bodde hos mig! Haha! Stackars städerskan fick väl ett slaganfall och smälde igen dörren fort som fan?

Nej, nya äventyr väntar väl lite överallt!