Jag har kommit fram till att jag nog befinner mig i någon slags livskris just nu. Det faktum att jag inte vet vad jag vill plugga vidare med eller göra med mitt liv, river i mig som en svulten tiger.

Jag drabbas av panik attacker emellanåt, för att jag känner mig så hopplöst missnöjd med tillvaron. Allting är skit just nu.

   En klok kompis sa till mig en gång, att jag behöver utmanas och borde jobba med något som kräver tankeverksamhet. Vad nu det betyder... Uppenbarligen har jag ett läshuvud, då jag lyckades med att få bara ett G betyg på gymnasiet, och då alla andra kräks över mattematik, tycker jag att det är hur kul som helst. Till och med mattematik C. Och om jag inte hade varit så post-USA depprimerad, att jag i stort sett drog mig igenom matte C lektionerna i vintras, hade jag förmodligen kunnat få ett MVG även i den matte kursen.

  Men jag tror att jag vet ungefär vad jag ska göra i ett år framåt för att lista ut något lämpligt yrkesliv till migsjälv, och det är minsan inte att skaffa en sambo och ett barn. Nej, jag tänker i större banor och vill åter igen ut och resa. När jag reser mår jag bra! Har jag jobb i vinter så vill jag dra iväg i vår igen. Jobba, resa eller båda dera. Vill bara inte fastna i ett jobb och bli bekväm med det där med fast inkomst och fast jobb. Det kan få vänta tills jag vuxnat till mig.

 

Ni som undrar över hur det gick med det grafiska och det kreativa, så sysslar jag fortfarande med det. Men om det är en yrkessatsning eller en hobby får tiden utvisa.