Efter att ha käkat pizzalunch på Harvard och spanat på snygga college killar så bagav vi oss tillbaka mot Downtown och drog till ett museeum där de på 1930-talet hade byggt en jordglob, en glob som man går in i, av endast glas. Det var väldigt intresant. Det roligaste var i slutet när guiden berättade om akustiken. Stod man i mitten och pratade så hörde man sig själv väldigt klart, ljudet studsade nämligen runt i hela globen och kom tillbaka mycket starkare och högre. Sedan stälde sig jag och Natalina i ena dörröppningen och Marina och Pilvi i den anda, alltså på varsin sida. Då jag viskade saker till Natalina, hörde Marina och Pilvi exakt vad jag sa, och vi hörde dem lika bra som att de stod bredvid oss. Det var kanske 10 meter rakt över! Jag har hört att The Capitol fungerar likadant, de har nämligen ett runt rum och viskar man i ena änden så hörs det jätte klart i den andra.
Efter globen vandrade vi vidare mot en av parkerna och tog lite bilder, med Marinas kamera.
Sedan släpade vi oss ner mot Hamnen och Hard Rock café. Där satte vi oss i baren och kände oss rätt klara med Boston med hela 5 timmar kvar till afärd.
Efter lite drinkar, inkluderat att vi fick behålla ett ölglas, vandrade vi mot ett McDonals och lärde oss ett nytt engliskt ord: Loitering, som betyder att man inte får sitta och hänga runder om man inte käkar.
Efter att ha loitat aldeles för länge på McDonalds så slogs vi med egoistiska Bostonbor för att få tag i en taxi, tillslut blev jag så trött på alla "hoppa in framför dig och ta din taxi" personer så nästa gång jag fick en taxi till att stanna så knuffade jag bokstavligt talat undan den som försökte sno den från oss! Tio minuter ute i kylan var enough, och sedan satt vi i två timmar och väntade på bussen.
Lite drama på bussen sen då, som jag nämnde hade jag och Natalina de dubbelvända sätena på vägen upp, så att vi kunde ligga ner. Denna gången tog Natalina och Marina dessa säten, medan jag och Pilvi tog varsit vanligt säte. Denna gången var bussen lite mer full, så det slutade med att en tjej satte sig mittemot Natalina, vilket såklart ledde till lite mindre benutrymme för henne.
När vi stannade utanför New York efter 4 timmar frågade hon om jag ville byta plats. Jag var halvt sovandes och min nacke, rygg och svanskota gjorde så satans ont, så när jag såg på hennes brist på plats kände jag bara att Näe, fan heller och sa även det till henne. Och fy fan vad arg hon blev! Okey, det var kanske lite synd om henne, men det var väl inte mitt fel? Borde jag ha sagt "Ja, jag byter gärna plats och sätter mig i ett skruvstäd?" Nej, eller hur? Hon kunde väl satt sig bredvig mig eller Pilvi? Det hade varit mer benutrymme.
Aja, hoppas att hon slutade bry sig efter lite sömn igår. Jag är rätt säker att om jag hade frågat henne, så hade hon sagt likadant ;)