Idag var jag duktig och gick 4 km. Min nya iPod nano har en stegräknare, så nu är jag en medlem av Nike+ipod, som laddar upp mina steg och ser hur långt jag kommer och ger mig utmaningar! Jätte bra och jag blir så motiverad, tävlingsmänniskan i mig vaknar upp och vill ha så många steg som möjligt så att jag kommer vidare.
Efter det så ringde jag min lilla mamma. Vi pratade en stund, och sedan kom mina syskon och knuffade undan henne. Sen satt vi och snackade en stund. Jag saknar dem så mycket! Men snart så kommer jag hem och det känns bra! :D Även fast Anna mobbar mig för att jag har blivit tjock. So what? Jag gillar att äta? Haha! Men nja, jag ska nog börja träna lite extra hårt eller något ;)

 Att sakna någon har ingenting att göra med hur längesedan ni sågs eller hur längesedan det var ni pratade. Det handlar om den där speciella stunden du gör någonting och du önskar att de var precis där bredvid dig.



Mamma tog tydligen ett kort. Så från hennes facebook då ;)