Detta är sista långa i mitt huvud just nu inlägg, jag lovar!

Mamma har gnällt lite på mig angående inlägget som jag skrev igår kväll när jag var väldrigt ledsen och upprörd! Jag skrev något i stil med att jag var den som åkte och att en del har sagt att de inte vill höra mig prata om USA. Okey, de menar inte "Säg ingenting, för vi är så avundsjuka på dig!" Som det kanske låter. De här personerna menar mera att de inte vill att jag ska gå på om USA hela tiden, ni vet, prata om det dag ut och dag in varje gång vi ses. Och jag förstår dem, jag orkar inte heller lyssna på folk som har gjort någonting varenda gång vi ses. Maler på om hur kul dom hade det på sin semester etc.
Vi gör alla det, berättar om våra semestrar och upplevelser, och vi alla som inte varit där lyssnar. Och vi alla tycker att en lagom mängd är okey. Men igår, när jag var ledsen över att åka hem, så fick jag för mig att de inte vill att jag ska prata om det alls. För som jag skrev, jag har ingen att dela mina upplevelser med i Sverige, för alla dom jag upplevt saker med, ja dom bor långt borta.
I alla fall så hoppas jag att ingen tog illa upp. Dessutom, när jag skrev att jag var den som åkte och var modig! Ja, klart att inte alla villa åka som au pairer eller inte kan etc etc. Jag vet inte vad jag menarde riktigt, kanske att just jag var den som åkte till USA, medan många av mina kompisar gjorde andra saker, och fortsatte att vara tillsammans, ni vet. Så när jag kommer hem till dem så har de gjort saker i två år och jag andra, för mig själv. Och ja, jag tycker att jag var modig som åkte! Jag var jävligt modig till att ta steget att åka, helt ensam, till ett främmande land och till en främmande familj för ett/två år! Och nej, det betyder inte att jag är bbättre än någon annan, jag är bara så jäkla stolt över mig själv att jag åkte :) Och vem hade inte varit det?
Sen kan jag oxå erkänna att jag ibland får avundjukstankar när jag sitter hemma en tråkig tisdag och kollar på party bilder från mina kompisar eller om någon varit på en resa etc. Men det är för att jag saknar dem! Jag saknar alla kompisar och familj hemmifrån så sjukt mycket! Samtidigt som jag kommer att sakna allt här så sjukt mycket!

Usch, just nu käner jag mig helt splittrad! Men jag hoppas att ingen tog illa upp, jag tänkte inte riktigt på hur jag skrev det, men jag menar såklart inte att mina kompisar inte vill att jag ska prata om USA, de menar att jag inte ska mala på om det dag ut och dag in. Men, just då kommer jag inte att ha så mycket annat att prata om, och de kommer att sitta och prata om saker de gjort och det kommer vara jobbigt och tråkigt för mig med!