Idag, när jag drunknade av högar av böcker, papper, uppsattser och grejer, så kom min räddare i nöden. I form av ett telefonsamtal från Marina och Natalina, som undrade om jag vill ut och käka middag och se en biofilm. Framför mina ögon snurrade det bara runt fågelsorter, amöbor och naturgifter, så jag sa ja! Slängde på lite smink och åkte iväg till Chipotle med dem. Där satt vi och snackade ett bra tag. Vi tre har inte setts på evigheter, och då är denna evighet ändå sen i onsdags.
Därefter drog vi till bion, och köpte biljetter till "The green Hornet". Vi kom precis när de öppnade dörrarna för att släppa in folket i biosalen, och totalmissade att det var en kö som gick ner i en korridor bakåt, så att säga. Så vi traskade rakt in i salen, och hörde folk mumla bakom oss att det var ju ett sätt att tränga sig på.

Här är ebn förenklad förklaring på hur det hela gick till. Då folket vandrade in när vi kom, de stod inte ända framme vid dörren i kön.  



Men Green Hornet var en action komdie. Jag satt och skrattade nästan hela tiden. En såndär knasrolig actionfilm som får en att vilja hyra en sportbil, sätta på sig en mask och köra som en galning genom en stadsgator och längst motorvägarna. Inte för att jag fattar hur det alltid lyckas vara lagom mycket trafik, så att de alltid lyckas med att köra sicksack fram mellan bilarna, när de har en biljackt i filmer. Men den stillastående stadstrafiken är som bortblåst och på motorvägarna kör folk med lagom mellanrum fram, back och på sidorna. Konstigt?