Men shit vad det händer saker borta i Sverige då! Helt sjukt! Och jag har lite av en ångestattack! Jag vet inte över vad... Eller jag vet vad. Jag vill bara inte skriva det här, för folk kan ta illa upp. Eller varför skulle ni göra det förresten? Detta är ju hur jag känner?
Det är såklart om hemfärden. Med insikten att jag har 4 månader kvar så ligger kraven skyhögt på mig. Skaffa ett jobb, lista ut vad jag ska göra i höst, jobba eller plugga? Förmodligen inte plugga, då jag inte är 100 på vad jag vill göra.
Så åka hem till Sverige och vadå? Bo på landet i ett liiitet samhälle med småååå städer? Usch. Nu låter jag jätte nedklankande, men det är lite så jag känner ändå. De Svenska städerna saknar någonting som jag tycker väldigt mycket om, nämligen skyskrapor och häftiga attraktioner. Ett myller av människor och häftiga jobb inom precis vad som helst! Jag var inne på ett jätte coolt yrke, tills jag insåg att det inte finns i Sverige. Eller det finns, bara det att det är rätt tattigt och det är typ 5 per som jobbar med det och får dåligt betalt.
Och För att inte tala om shoppingen och allting?
Jag tänker inte dra upp det faktum att man kan åka söderut på vintern på solsemester och vara i samma land, för vi reser ju så lätt mellan länderna i Europa. Så skillnaden är väl egentligen att vi måste växla pengar och tala ett annat språk. Men det är bara roligt.
Men vi har inte dessa häftiga bergodalbanor tex. Vad har vi i Sverige? Balder på Liseberg? Pfft.
Usch. Klaga klaga. Orsaken är att jag har saknat min familj så sjukt mycket på sistone. Och så snackar vi så mycket om våran resemånad etc. Tiden flyger iväg. Snart är jag hemma. Snart är allt detta ett minne blott.
Några snackar om att flytta tillbaka hit. Men jag vet inte om jag kan lämna familj och vänner i Sverige och bara flytta hit. Kanske ett utbytes år på college? Huh varför kan vi inte fördubbla storleken på Göteborg och bygga in en massa skyhöga skrapor och bygga ett Liseberg 2 utanför med skräckinjagande åkattraktioner?