Ikväll hände något mycket underligt. Jag lovar! Jag var i chocktillstånd!
Det var som vanligt, Ashley... Hon lyssnade inte, hon gjorde en massa konstiga saker etc. Hennes kompis ville att Ashley skulle följa med till kyrkan, vilket jag sa nej till, eftersom hon inte uppförde sig mot mig på hela dagen. Då ringder hon såklart till mina värdföräldrar, som oxå säger nej. Hon skriker, gråter och gnäller om varför hon inte får åka och ber dem att låta henne gå. De lägger på luren tre gånger och hon ringer upp. Tredje gången så sitter hon slår med saker om sig och när de lägger på så går jag in för att ta telefonen. Hon kastar den mot mig och säger att jag kan ta den, det är ändå ingen idé! Sen börjar hon prata.... Hon gråter och är upprörd, men hon pratar. Jag satte mig ner mittemot henne och lät henne öppna sig. Jag lyssnade, kommenterade lite då och då och tyckte så synd om henne. Hon pratade om hur hon hatar att åka till sin mamma varannan helg, att hon inte kan vänta tills hon kan gå till domstolen och säga att hon inte ska behöva åka dit mer om hon inte vill. Hur hon är trött på att hela tiden bli tillsagt var hon ska göra, hur mina värdföräldrar blir arga och skäller på henne direkt för småsaker, som att måla lite på händerna, dirket när de kommer hem. Hur jobbigt där är med hennes pappa som bor hos oss, att han inte kan godkänna saker åt henne, utan att det är mina värdföräldrar som bestämmer. Men hur hon ändå tycker om att bo hos dem... Sin pappa som har ett eget liv, att han fortfarande är ett barn, precis som henne.
Ja, en hel del! Om skolan och läxorna med! Hon vill komma hem och slappna av, leka osv och göra läxosna på kvällen, inte direkt efter skolan som de har sagt att hon måste. Hon trivs inte med lärarna och det är därför som det inte går bra etc.

Det bästa med hela konversationen vad nog ändå när hon bad mig om ursäkt. Seriöst, hon bad mig om ursäkt! För det första för hur hon alltid var när hon skulle till sin mamma, hon är alltid jätte tjurig och elak mot mig den dagen och lite ibland på torsdagen innan. Hon sa att det är för att hon hatar att åka till sin mamma (och hon är inte bara sådär mot mig.)
För det andra så handlar det om just såna här saker som läxan. När de kommer hem så får jag skiten lite för att hon inte gjort läxan, och det är hon ledsen för, och sen kommer det ner till henne, att de blir arga alltså. För de vet hur hon kan vara, så de blir inte sura på mig om hon inte gjort läxan. Sen berättade hon om hur hon inte ville ha en au pair, hon hade inte velat ha den förra au pairen heller. Alltså, det är inte så att hon inte gillar oss, men innan vi skulle komma så tyckte hon att hon var för gammal. Men jag förklarade ju att jag inte visste hur hon kände om au pairer och att de var mina värdföräldrar som anställt mig, vilket hon förstod och fattade.
Men vi satt i en timme och jag lät henne tala ut. Hon grät hela tiden och var upprörd och förtvivlad, men jag lät henne vara det. Vissa andra hade blivit sura och sagt åt henne att skärpa sig. Men hon var ju inte arg på mig, hon är bara arg på hur hennes livssituation ser ut, vilket jag har fattat hela tiden. Men nu vet jag säkert, hon har berättat det för mig. Det känns bra! Allting kommer att kännas bättre nu. Självklart kommer hon inte att flyga ur sängen med ett leende varjde morgon, men jag kommer att veta att hon inte hatar mig. Jag är trots allt inte hennes kött och blod, mig kan hon bråka lite extra med. En barnvakt / låne storasyster.

Jag ville bara få ur mig detta. För jag är fortfarande lite rörd över allt vi pratade om. Efteråt hade vi roligt tills de kom hem runt niotiden, (jobbade sent).
Berättade lite om vad vi snackat om, speciellt om hennes mamma, för min värdmamma. Hon sa att det var bra, mycket av det hon sagt har hon inte ens berättat för dem, om vad som händer hos Ashleys mamma.
Och ni som inte fattar ett skit av detta inlägg, ja synd för er! Haha nejdå, men hon bor hos sina farmor och farfar pga av lite saker. Och hennes pappa var omgift och skilde sig i våras, så han hade ingenstanns att bo, så han flyttade in i våran källare. Och Ashleys mamma har rätten att få henne varannan helg.
Det är en rätt rörig historia!