Jag fick en bra kommentar som fick  mig att inse, varför ska jag känna mig så stressad över mitt liv och vad jag ska göra de kommande 10, 20 eller 30 åren? Det är mitt liv och vill jag inte plugga just nu så ska jag inte göra det heller! Dels för att jag inte har kommit på ett bra yrke och utbildning och dels för att jag har kompisr som vill göra andra saker, och jag känner att jag hellre hakar på mina kompisar än sätter mig i en skolbänk och önskar att jag var med dem. Ja, jag lovar dyrt och heligt att jag ska skaffa mig en högre utbildning (eftersom det är så jäkla viktigt för dessa amerikaner) Men... När och vad jag väljer, det är min sak och jag ska göra det, men inte just nu.
   Forever young, ja, det kan man kanske inte vara... Men jag tycker att de val man gör speglar hur gammal man är. Gör man som en del och skaffar barn tidigt, så måste man bli vuxen tidigt. Okey, man är väl fortfarande ung, men man är mera bunden. Jag kan sitta och drömma om att flytta till London, luffa runder i Asien eller flytta till Stockholm och plugga till Grafisk Designer, det spelar ingen roll när och hur, jag kan göra det!
   En kompis till mig kan inte drömma om samma saker. Hon valde nämligen att skaffa ett barn när hon var 19 (faktiskt så känner jag flera stycken som valde detta) Inget fel med det! Vi är alla olika. Jag känner att den delen kan vänta, jag är absolut inte mogen eller redo för den sortens bindelse... Nej, jag vill vara med mig själv och köra mitt race, egoistisk kan man kanske säga, innan jag börjar ta ansvar för andra.
   Ja, klart att jag inte kommer att fara runder som en galning, jag är en vuxen tjej som inser att jag måste jobba och betala räkningar etc, men det finns någonting som heter spara, och det är vad jag satsar på :)
  Så vad vill jag ha sagt med detta inlägget då? Följ dina drömmar och lev ditt liv, ingen annans! Allting löser sig, med lite blod, svett och tårar. 

Jag följde en av mina drömmar, och se vart jag hamnade!