Chicago, dag 3

Okey, sista dagen nu då, sen slipper ni tjatet om Chicago ;)
Hehe nej men vi skulle ju med flyget, så vi planerade in att bara dra till aqvariumet tills det var dax att dra. Vi tänkte att om vi tar en taxi eller letar upp en tunnelbanestation runt tre, så har vi ju gått om tid på oss att ta oss till flygplatsen. Haha men neeej då! Gissa vad som händer klockan tre när vi lämnar aqvariumet? En amerikansk fotbollsmatch slutade precis bredvid! Chicago bears vs någon annan, såklart förlorade Chicago (det gör dom alltid enligt mina hostföräldrar) så det var ju ingen fast på människorna! Mitt i folkmassa kommer vi, 4 tjejer med varsin resväska efter oss. Jag får fullständigt panik efter ett tag! Hur ska vi få tag i taxi!? Var fan ligger tågstationen etc! Och varför i helvete kan inte folket röra sig lite fortare!? Tur var väl att någon kille frågade Sofia varför hon hade en resväska, hon förklarade och han visade oss vägen till tåget. Jag var super stressad, och för er som inte vet så blir jag jätte sur och irriterad. Väl på flygplatsen (sa jag en av de största) så kan man gå åt två håll, och vi skulle med Unitied,  men det fanns även United Airlines, vilket är två helt olika flyg, och givetsvis var de på varsit håll! Jag sa att vi ska till United, men mina kompisar trodde det andra hållet och tillslut gick om och frågade. Jag fräste och svor som jag vet inte vad, flyget skulle ju gå om en timme! Och vi ska checka in och igenom security först! xD Haha! Usch, vad hemsk jag msåte varit! Jag var så förbannad, och jag vet inte på vad egentligen! Stresstålig? Nja, inte när jag ska passa flyg iaf! Men det var lugnt, checka in var bara att dra till datorn, security tog 20 minuter och sen hade vi 10 minuter över att köpa fika på starbucks! Puh, haha!
Så FÖRLÅT till alla som fick höra mitt fräsande (jag gick över till att svära på svenska,) Men jag hade verkligen ingen lust att betala 500 dollar för en ny biljett, plus mer för eventuellt hotell och dessutom var jag jävligt tött! haha, aja. När vi kom till security hade jag lugnat ner mig och jag gick på avstånd från mina kompisar så jag inte skulle börja skrika på dem! Jag menar, det var ju ingens fel ;)









//Rebecca

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0