Lite solbränd lite här och där. Gick med Daisy i 2 timmar idag i solen, varmt var det! Solade lite och snackade med pappa i telefon. Satt även och funderade över det här med college, jag menar, varför inte? Börja lite smått med skola? Nåja, nu ska jag glo på film. Jag hade ett intressant erbjudande ikv, men jag tackade nej. Kanske en annan gång? :)

Ett snakprov ur Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

- Stanna, Allan! utbrast Benny.
- Ja, stanna gubbjävel, annars skjuter jag, sa Hinken.
Men Allan fortsatte med sin hasande gång. Hinken tog ett steg bakåt, sträckte ut handen med revolvern än mer hotfullt mot Allan, och så... gjorde han det! Han gjorde det som Allan hoppats att han skulle göra. Han tog i all stress ytterliggare ett steg bakåt...
   Den som någon gång har satt ner sin fot i den kletiga gegga som alldeles färskt elefantbajs utgör, vet att det är hart när omöjligt att stå stadigt kvar. Hinken visste inte, men han lärde sig snabbt. Bakre foten halkade bakåt, Hinken parerade med armarna, tog ett raskt steg bakåt också med den främre foten och nu befann sig hela Hinken i smeten. Han föll hjälplöst baklänges och landade mjukt på rygg.
- Sitt, Sonja, sitt, sa Allan som sista del i sin långsökta plan.
- Nej för fan, Sonja, sitt inte, skrek Den sköna som plötsligt förstod vad som var på väg att hända.
- Fy för helvete, sa Hinken där han låg på rygg i elefantens avföring.
Sonja, som ju stod med ryggen mot alltihopa, hade klart och tydligt hört Allans kommando. Och den gamle var ju som sagt snäll, så honom gjorde hon gärna till lags. Dessutom tyckte Sonja att matmor bekräftat ordern.
 "Inte" ingick inte i Sonjas ordförråd.
Alltså satte sig Sonja ner. Rumpan landade både mjukt och varmt, till ett dovt krasande ljud och något som lät som ett kort pip,  innan det blev alldeles tyst.