Igår kväll så bjöd Jamie ut oss på middag. Det var nice, förrutom att jag missade gymmet. Gymmet stänger nämligen klockan 10, och vi kom tillbaka 8.40, så jag tyckte att det inte kändes lönt att åka dit då.
Sarah frågade om jag ville köra till affären så att hon kunde köpa en stabuckscaffe och ciggaretter. Jag hade absolut ingen lust att köra till affären, och eftersom hennes bil är på lagning så skrev hon att hon tänkte gå.
Det tog mig ca 3 minuter att bestämma mig för att gå ut jag med, så jag klädde på mig, klädde på hunden och gick ut och mötte henne. Den galningen kom på en sparkcykel! Och jag såg hur hon körde in till ena sidan av trotoaren, så jag börjad hoppa framför henne. Hon undrade vad det var för en galning som hoppade runt framför henne, men när hon såg att det var jag så började hon skratta. Hon blev glad att jag hade kommit ut ur mitt lilla bo jag oxå :)
Utanför affären mötte vi en av mina grannar. Hon kände igen Daisy och undrade om vi hade gått hit. Sen undrade hon om vi ville ha skjuts hem, eftersom det var så kallt. Hon trodde säkert inte sina öron när vi sa att vi tänkte gå de 10 minterna hem igen. Lite UFO varning där med kanske? Precis som när jag och Carro förra vintern bestämde oss för att gå 2 km i en meter hög snö, under en liten snöstorm, klockan 8 på kvällen. Folk trodde vi var dumma på riktigt. Men vi gick och 45 minuter senare satt vi hemma i hennes varma säng och kollade på tv.
Amerikanerna på min gata undrar nog hur vi lever i Europa. Vi tar cykeln och går till affären som ligger 3 minuter bort med bilen, när vi väljer att GÅ runt kvarteret med hunden istället för att bara släppa ut den på gräsmattan etc. Ja, vi är nog riktiga UFO:n i Europa. Men både jag och Sarah höll med om att det var skönt att gå, även om det tog ett tag innan jag fick tillbaka kännseln i benen.