Har precis suttit och gråtit mig genom Pearl Harbor som går på HBO. Och jag känner mig så fjuttig och världelös... Jag vill oxå göra någonting stort och minnesvärt, jag vill oxå vara med och hjälpa! Kanske inte i krig, men det finns så mycket hemska, dåliga saker i världen, som för många inte låtsas om.
Vi i Sverige tror att vi är någonting, med våra vackra blondiner, förredetta ägare av volo, prinskorvar och IKEA. I själva verket är vi ingenting. Vi sträcker upp händerna över huvudet och ger oss så fort det blir krig. Vi Låtsas som att allt är bra i världen och sparar in försvaret, vi ger oss ju ändå om det skulle bli krig, så varför slösa pengar på någonting vi inte ens kommer behöva?
Jag känner mig ofta stolt över att vara svensk, för det är ett bra land för de flesta som bor där... Men när det handlar om stora saker, som andra världskriget, då skämmer jag ihjäl mig... Jag håller med många amerikaner: Vi var världelösa och kassa, VI GAV JU UPP! eller, Vi STRED INTE ENS!! Vad fan Sverige? Låta Europa falla och låta tusentals människor dö, och vi ska inte ens kämpa för dem? Svarta ner fönstrena och låta Tysklan använda våra järnvägar? Jag skäms... Men jag tröstar mig med att det var då... Nästa gång hoppas jag att vi kämpar starkare! För nästa gång vill inte jag vara del av ett hjälplöst, skrämt land...