Det är lite rolgt ändå. Här går man hemma i Sveriga och funderar på hur det kommer att vara när man väl kommer till USA. Mamma skrattar åt mig när jag får en ångest attack och inte tror att jag varken kommer att lyckas i familjen eller få kompisar. Du har ju inte ens åkt iväg än, men du har redan kontakt med jätte många andra Au Pairer, skrattar hon, när jag berättat att jag pratar med folk som ska bo eller redan bor i närheten, eller i andra delar av USA.
Idag tex, fick jag ett mail av en tjej som bor bara 4 minuter med bil från där jag ska bo. Hon kom dit i juni och verkar jätte schyst! Jätte kul att hon kontaktar mig! Och om några veckor kommer vi att ses på riktigt :P
Jag längtar verkligen tills jag ska åka! Hur ska jag orka vänta de veckor som är kvar? Olidligt! Men jag får försöka att roa mig med mina kompisar. Jobbet har jag ju oxå. Vad skulle jag gjort utan det? Gå hemma om dagarna medan alla andra jobbar, nej det hade jag nog inte klarat av. Det är både svettigt och tungt ibland, men jag gillar det :)